GASTON OCH GUNDE

Vi klarade det, vi fick vara kvar på kursen hela kvällen till den slutade. Jippi! Vi går alltså en jaktlydnadskurs hos Birgitta Staflund. Vi kom dit i hyfsad bra tid, jag är glad att det fler än jag som har svårt med att beräkna hur lång tid det tar att åka till olika ställen. Skitsamma, vi var 14 hundar som var med. Kan tyckas mycket men jösses, kolugnt. Det var många runt 1 år och sen var resten uppåt, det var övervägande labbar, sen flattar och en golden. Alla hade ruskigt trevliga ägare dessutom.

Vi presenterade oss först och Gaston presenterade sig själv för en mycket tjusig brun tik. Jag blev arg direkt redan innan kursen ens börjat. Jag blir galen på hans Don Juans sida. Ja, han är fin men inte så in i baljan som han själv upplever sig. Han skulle aldrig behöva gå en kurs i "lär känna dig själv, och stärk din självkänsla"-kurs. I hans värld är sånt överreklamerat, sånt där fixar han av sig själv. Jäkligt tröttsamt bara att vara den där andra som måste bli sur som en citron och fräsa som en huggorm för att han ska fatta att ja, ja jag låter väl bli då - till nästa gång du slappnar av....

Gaston är absolut ingen stressad kille, han hur cool som helst men varvar upp sig brutalt när han blir kär, vilket han då blir rätt ofta faktiskt. Jag fick ett tips av Birgitta som jag köpte rätt av och känner att ÄNTLIGEN nu vet jag hur jag ska hantera såna situationer.
Han var hur cool som helst när vi traskade omkring fot hit och dit och överallt. Vi gick utmed staket, över murar, på stenmurar (har ni provat, hur enkelt är det på en skala med hunden bredvid sig?). Vi gick på linje och det ramlade dummies både här och där, vi fick gå och plocka upp alla själva minsann. Inte en jycke fick glädjen att få apportera icke. Däremot skulle vi t ex klättra över ett fårstängsel för att hämta kastade dummies och då skulle 14 hundar sitta kvar under tiden. Vissa slängde över sina kroppar lätt som en plätt över stängslet, vissa andra, som var typ 1,5 meter höga hade vissa problem att komma över. Höll nästan på att slå ihjäl mig faktiskt men vad gör man inte, är man på kurs så är man.

Vi höll på ganska exakt två timmar. Vi var skitslut både jag och Gaston. Jag är jätteglad att Maggan frågade om jag ville hänga på denna kurs. Birgitta är verkligen hur jäkla trevlig, duktig och engerad som helst. Kul att få träffa denna kvinna som jag läst så mycket positivt om. Häftigt att det dessutom stämde rätt av.

Jag tänker inte kommentera den mycket hårda resan hem med SM-finalen på radion. Det var vidrigt. Färdigpratat om det.

På ditvägen satt Gaston fram mellan mina ben. Han knölade ihop sig efter en halvtimme och lade sig ner. Ni skulle sett oss när vi skulle ta oss ur bilen när vi var framme. Vi hade platsat på you-tube. När vi väl vecklat ut Gaston så insåg vi att han skulle nog ha det bättre bak i en av burarna. Det var inte en bur gjord för en flatte modell större men han hade i alla fall mer plats där. På hemvägen satt en mycket, mycket trött Tryggve och sov i mattes knä. Han var hur trött som helst. Grabben är ju bara året... Det snarkades friskt bak från burarna också, både Gaston och Eagle sussade rätt gott.

Tack Maggan och Jerker för en otroligt kul kväll inklusive resa. Ser fram mot nästa onsdag.

Jag har gjort min läxa för dagen, undrar om de andra två gjort det...

Ha en härlig helg!