Noll, zero, nada, null, nothing - det gick inte alls...

Depp, depp. Följande utspelar sig i de mörka smålandsskogarna. Vi kom dit i hyfsad god tid, vi hade tio minuter tillgodo. Vi fick startnr 4. Perfekt. Jag kunde kolla lite hur rutan såg ut, hinna rasta Gaston och sen vara klar för start. Jag var nervös men inte hysterisk.
Hunden innan mig kom tillbaka alldeles för tidigt, han hade inte plockat vilt på söket vilket aldrig hade hänt tidigare. Fy vad taskigt kände jag. Men bort med det ur hjärnan och fokus på mig och Gaston.

Vi hälsade på domaren och så började det. Vi gick fot en si så där 30 meter och så började det med två enkelmarkeringar på linje. Gaston sitter lugnt och fint, markerar och sticker iväg på mitt kommando. Kommer fram till kråkan och där står han... och står... och står till slut visslar jag då tog han upp den och kom in med den. Nästa markering får han klara själv, sa domaren, utan att du blåser. Upps. Ok sa jag.

Nästa markering som kom längre ut var en trut och Gaston skötte sig exemplariskt till det han kom ut till fågeln. Där står han IGEN! (Jag lovar att ingen psykdoktor i världen hade kunnat reda ut vad jag tänkte då, tankarna bara for omkring allt från - men ta upp den då din sabla tönt till, men herregud varför tar han den inte). Till slut tog han upp den och kommer glatt och käckt och lämnar av hur snyggt som helst.

Vi går fot upp till söket. Ingen konstigt sök alls, ena kanten gick utmed vattnet och den andra var snitslad så jag tyckte det kändes helt ok. Gaston stack iväg på mitt kommando och efter två galoppsprång tvärvänder han och markerar en fågel. Hurra hann jag tänka när jag ser att han nosar, nosar lite till, tittar på mig och sen väljer att gå därifrån. My god! Han ångade käckt vidare ut i sökrutan, domaren sa till mig att jag kunde peppa honom lite med rösten vid nästa markering. Det gjorde jag och då tar väl Mr Ufo-Gaston upp en hare och kommer in med. Vi har tränat med kanin men han har ALDRIG tagit en hare i sin mun. Den tar han och lämnar så fint så.

Jag skickar ut igen, då springer han fram till vasskanten, nosar på en and, tar upp en and, tittar på mig och ser ut som han skulle dö och SPOTTAR ut den. Jag dör, tänkte jag. Sen springer han vidare, stannar vid ytterligare en fågel och markerar för att sedan springa vidare till nästa. Det var en and, den tog han utan kruseduller och lämnade av kanonfint. Domaren vänder sig om till mig och säger, tycker du det är någon idé att vi fortsätter för något pris blir det inte det förstår du va?

Ta bort mig härifrån, hokus pokus, jag vill försvinna bort från jordens yta. Gaston ville ut och söka efter fler fåglar, tyckte det var skitkul... Jag tackade för mig och gick till bilen. Jag var INTE arg bara lite ledsen.

Jag bestämde mig på stört att ALDRIG mer någonsin utsätta mig för detta. Det höll i sig ungefär till Ekenässjön (jag var i Grönskåra vad det nu ligger) då hade jag pratat med Maggan som ringde och tröstade. Hon peppade upp mig till den milda grad så vi till och med har en plan på hur fortsatt träning ska se ut. Nu jäklar, Mr Gaston är det så att JAG vet att DU kan och då är det färdigdiskuterat.

Maire ringde, frågade på sitt lugna sätt - hur gammal är Gaston nu? Två år sa jag. Jaha sa Maire, och inne i sista könsmognaden. Det är VERKLIGEN ingen ursäkt men jag fattar vad hon menar. Lilla matte nu vet inte jag om jag vill ta den här fågeln men DEN här var helt ok. Den är ingen liten fjantig typ jag lever med. Han skulle klara sig alldeles utmärkt på egen hand - tror han. Så lite stod han nog med långfingret där ute i sökrutan till sin lilla matte. Det tror jag allt.

Ärligt talat när jag var hos Olle i veckan, jag tror jag skrev det i bloggen också, då hängde han över första fågeln på söket och kom inte förrän jag visslade då heller.

Tack alla ni som skickat sms och ringt. Det är nu man behöver stöd och peppning. Visst tusan trodde väl jag att han skulle fixa det idag annars hade jag aldrig i livet åkt så långt och gått upp så tidigt.

As usual - det är bara att bryta ihop och träna vidare. Mark Levengood, visste han hur många gånger jag använt hans uttryck så hade han krävt stim-pengar av mig.

Nu ska jag sova en stund. Jag håller tummarna för våran Myra, yngsta dottern, som är på uttagningsläger för Smålandslaget i fotboll i Eneryda. Hon är så förkyld och mådde inte bra. Hoppas, hoppas hon orkar.

Hej svejs!

Kommentarer
Postat av: Ulrika & Vilja

Jodå, vi vet hur det känns men som tur är så blickar vi oxå redan framåt!



Hoppas, hoppas vi kommer med på den sista tävlingen i år för DÅ..



Vet att ni kommer fixa det nästa gång för du har en guldgrabb och är så duktig med träningen. Ta ett snack med grabben bara sen sitter det!



Kram på dig

2008-09-06 @ 13:37:21
URL: http://web.telia.com/~u22515698/
Postat av: petra

Visst är det deppigt!!! Men vi verkar vara flera som deppar denna dag!!! men men vi kommer igen eller hur???? Kram på er

Postat av: Fia

Stackars dig:-( Förstår hur du känner dig. Jag kan tala om för dig att på Elsas första jaktprov så sprang hon ut till den första markeringen som var en kråka, hon nosade lite på den och sprang vidare utan att plocka upp kråkan, dommaren sa att det var ju inte så bra, så vi bryter där. Andreas var helt knäckt efter det, men efter två veckor så tog hon sin etta i ukl. Elsa hade aldrig gjort så tidigare & inte heller efter det, och nu har hon en etta i elit.

Det är bara att bryta i hop och komma igen!!!!

Och du är ju ingen som ger upp eller hur!!!!!

Vi vet ju hur duktiga ni är Gaston & du:-)

Många kramar till dig

Fia & Andreas

2008-09-06 @ 14:14:15
Postat av: Pernilla, Tilly & Glimma

BRYT IHOP och KOM IGEN!!!...för jag vet att ni kan och jag vet oxå att du kommer att på´t igen!!!



Ha det gott!!

2008-09-06 @ 17:09:29
URL: http://hem.bredband.net/pernsand
Postat av: FIA & SIRI

Hej vännen vår! Vi om några vet hur det känns just nu... Men vi vet oxå att man deppar ett tag för att sedan komma igen med ett "nu jävlar tänk" Vi tro på er, nästa gång så fixar det lr som du skrev till oss "nästa gång så sitter det". Här får du en jätekram av oss!! KRAMAR & TASSAR från Fia & Siri

2008-09-06 @ 17:39:37
Postat av: Lotta & Puma

Det dör 50.000 barn per dag hörde jag en jaktprovsdomare säga.... detta är alltså ett i-lands problem OCH snart ett problem som är ett minne blott. Vi vet nämligen OCKSÅ att ni snart har en 1.a med guldgrabben. Vissa dagar är kanske inte vår älsklingar heller på rätta humöret och så är det tyvärr ! Kom igen nu och så har ni snart brytit ihop klart.



KRAMAR från oss

2008-09-06 @ 21:44:38
URL: http://www.friden.de
Postat av: Sofie, Zimply & Bonuz

Jäkla skit! MEN, SHIT HAPPENDS! Vi, precis som alla andra, är helt säkra på att ni snart kommer sätta den där 1an lätt som en plätt! Det var ju för sjutton första provet, då kan vad som helst hända!



Ni har iallafall tagit er igenom första gången!

Massor med kramar från oss!

2008-09-06 @ 23:11:49
URL: http://www.freewebs.com/redlegs

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0