Tji hu, nu är vi på g igen!
Kulmen är nådd och förbi, nu är det bara "lite" headace att vårda annars känner jag mig pigg och alert (öh, lite överdrivet kanske men jämfört med de senaste dagarna så...)
Jag körde Myran till Gränna och på vägen hem lade jag ett åker-spår till Gaston och lilla Sanny. Sen åkte vi till skogen. När jag släppte ut hundarna ur bilen så låg kastarmen där och skrek -jag vill följa med!!! vi med, vi med skrek tennisbollarna så givetvis blev det så. Jag har inte använt den på länge så jag tyckte det skulle vara kul att se om tekniken fanns kvar (den lilla som fanns).
Den är ju verkligen superbra att kasta markeringar med. Jag är så himla stolt över mig själv, jag fick iväg bollarna jädra anamma och faktiskt rätt mycket åt det hållet jag hade tänkt. Rätt som det var så var vi framme vid en av gölarna och då fick jag för mig att träna dirigering rakt ut i vattnet och kasta boll som belöning när han gått i och simmat en bit. Detta tips fick jag av Maire för si så där hundra år sen (eller åtminstone 1,5) och nu trängde det upp ur urhjärnan. Gaston kastade sig i gölen och simmade rakt ut och jag lyckades få iväg bollen längre än någonsin rakt ut. Jag blev helt imponerad av mig själv, synd att det aldrig kan vara någon annan där de gånger jag faktiskt lyckas kasta dit jag hade tänkt.
Sanny är med och apporterar hon med, hon nästan försvinner i en liten, liten rishög
Efter promenaden blev det till att ta spåren. Gaston började rent katastrofalt dåligt! Flurrade runt och jag vet inte vad han höll på med. Halva spåret gick bra i alla fall. Undrar vad det var som hände på första sträckan? Lilla hönan spårade sig fram i sitt spår kanon. Smaskade små levergodisbitar och hittade en dummies som slutapport. Skitglad blev hon!
Hon är så himla söt!
En liten och en stor på språng i tillvaron!
En liten och en stor bara är:
Nähä, nu ska jag gå och äta Anders kålpudding, det luktar i hela huset! Mmmmm, så gott.
Hej svejs!
Jag körde Myran till Gränna och på vägen hem lade jag ett åker-spår till Gaston och lilla Sanny. Sen åkte vi till skogen. När jag släppte ut hundarna ur bilen så låg kastarmen där och skrek -jag vill följa med!!! vi med, vi med skrek tennisbollarna så givetvis blev det så. Jag har inte använt den på länge så jag tyckte det skulle vara kul att se om tekniken fanns kvar (den lilla som fanns).
Den är ju verkligen superbra att kasta markeringar med. Jag är så himla stolt över mig själv, jag fick iväg bollarna jädra anamma och faktiskt rätt mycket åt det hållet jag hade tänkt. Rätt som det var så var vi framme vid en av gölarna och då fick jag för mig att träna dirigering rakt ut i vattnet och kasta boll som belöning när han gått i och simmat en bit. Detta tips fick jag av Maire för si så där hundra år sen (eller åtminstone 1,5) och nu trängde det upp ur urhjärnan. Gaston kastade sig i gölen och simmade rakt ut och jag lyckades få iväg bollen längre än någonsin rakt ut. Jag blev helt imponerad av mig själv, synd att det aldrig kan vara någon annan där de gånger jag faktiskt lyckas kasta dit jag hade tänkt.
Sanny är med och apporterar hon med, hon nästan försvinner i en liten, liten rishög
Efter promenaden blev det till att ta spåren. Gaston började rent katastrofalt dåligt! Flurrade runt och jag vet inte vad han höll på med. Halva spåret gick bra i alla fall. Undrar vad det var som hände på första sträckan? Lilla hönan spårade sig fram i sitt spår kanon. Smaskade små levergodisbitar och hittade en dummies som slutapport. Skitglad blev hon!
Hon är så himla söt!
En liten och en stor på språng i tillvaron!
En liten och en stor bara är:
Nähä, nu ska jag gå och äta Anders kålpudding, det luktar i hela huset! Mmmmm, så gott.
Hej svejs!
Kommentarer
Trackback
