GASTON OCH GUNDE

Jag och Sanny sliter som djur för att ta oss fram i tillvaron. Gaston, han galopperar runt som ingenting hade hänt. Men det har det. Det är snö överallt, blöt, äcklig, slemmig, hal snö som gör att vi av det kvinnliga könen tar ett steg fram och glider två bak. Baktunga kanske? Jäkligt irriterande i alla fall. Den enda fördelen jag kan tänka mig är att man bränner typ dubbelt med kalorier på en sån här promenad mot en vanlig.

Jag släpade med mig dummies på promenaden och grejade lite med dirigeringar. Det bekymrar inte flanen ett skit om det fastnar snö och dummiesarna blir slemmiga och dana. What, spelar roll. Besynnerlig kille det där.

Jag var ju tvungen att testa lite ligg i blötsnön och samma sak, smack så smällde han i backen så blötsnön stänkte. Har han ingen känsel alls eller vad är det för fel på honom? Lilla Sanny skulle aldrig drömma om att lägga sin lilla söta kropp på detta blöta, kalla, eländiga. Never!

Här skulle jag lagt in lite kort men då har väl denna magiska kamera lagt in korten på själva kameraminnet och inte på minnet man kan plocka ut. Det krävs tydligen en sladd för att få dom korten till själva datorn. Vet någon var sladden finns? NEJ! Något som är ännu konstigare är att kort som jag tagit när Helene, jag och Martin tränade spår häromsistens plötsligt dök upp på minneskortet NU?!?!? När jag skulle lägga in dom då så var de borta och nu är de här igen. Jag blir galen. Antingen har jag verkligen magiska krafter eller så är den förgjordade kameran totalknäpp.

Istället för kort på en lycklig Gaston som rullar runt i snön blir det ett kort från en blåsig men dock snöFRI höstdag i Tenhult.



Gaston är en äkta flatte, det ser man tydligt på nästa kort...


Snyggt avancerat, då kan han krypa minsann...

Full fart mot helgen!